Bästa meditationen jag vet
Så här ser det oftast ut när jag drar fram på Hoyle chess.
Men stället är nästan öde numera. Jag vet inte om jag skrämt iväg spelarna eller vad? ;)
En gång i tiden spelade runt 200 spelare här dag som natt. Numera är det kors i taket om ens tio pers spelar där samtidigt. Jag har inte längre min favoritschack-nemesis Sato (Peter) att spela med där, och Yazar (Alex) och jag pratar ju inte längre med varandra så...det är trist. Men vad gör man. Vad som gör att jag fortfarande spelar på det här stället är ett antal faktorer:
1.) Spelet har ett roligt och snyggt interface/gränssnitt. Det finns en massa sköna ljudeffekter som man kan spela upp för att roa eller psyka motståndaren.
2.) Det är öppen chatt och folk kan titta på när man spelar. Vill man inte att de ska prata och kanske störa så mute'ar man dem bara.
3.) Det är roligt att prata med folk från hela världen och pratar om allt eller inget, lära sig om deras kultur och vice versa. Jag har lärt känna ett antal intressanta personer genom denna siten genom åren. Jag vet inte hur länge jag spelat där nu, men det måste vara en sisådär 7-8 år eller så.
4.) Det finns inget rankingsystem - det saknar jag förvisso ibland, men samtidigt är det så nervigt när siffrorna åker upp och ner hela tiden, och att man förlorar massor i rank om man råkar förlora mot någon som är sämre än en själv.
5.) Det går inte på tid på den här schacksiten. Man kan ta den tid man vill eller behöver på sig. En del lämnar brädet om man är alltför seg, men oftast så flyter spelet på.
Det rinner lätt bort många timmar när jags pelar där ibland. Vissa dagar kan jag spela en 20-30 matcher och inte förlora en enda gång. Då känner man sig som en oövervinnerlig Einstein eller Kasparov och det är en mäktig känsla. En sjuhelvetes egoboost.
/Cassow
Men stället är nästan öde numera. Jag vet inte om jag skrämt iväg spelarna eller vad? ;)
En gång i tiden spelade runt 200 spelare här dag som natt. Numera är det kors i taket om ens tio pers spelar där samtidigt. Jag har inte längre min favoritschack-nemesis Sato (Peter) att spela med där, och Yazar (Alex) och jag pratar ju inte längre med varandra så...det är trist. Men vad gör man. Vad som gör att jag fortfarande spelar på det här stället är ett antal faktorer:
1.) Spelet har ett roligt och snyggt interface/gränssnitt. Det finns en massa sköna ljudeffekter som man kan spela upp för att roa eller psyka motståndaren.
2.) Det är öppen chatt och folk kan titta på när man spelar. Vill man inte att de ska prata och kanske störa så mute'ar man dem bara.
3.) Det är roligt att prata med folk från hela världen och pratar om allt eller inget, lära sig om deras kultur och vice versa. Jag har lärt känna ett antal intressanta personer genom denna siten genom åren. Jag vet inte hur länge jag spelat där nu, men det måste vara en sisådär 7-8 år eller så.
4.) Det finns inget rankingsystem - det saknar jag förvisso ibland, men samtidigt är det så nervigt när siffrorna åker upp och ner hela tiden, och att man förlorar massor i rank om man råkar förlora mot någon som är sämre än en själv.
5.) Det går inte på tid på den här schacksiten. Man kan ta den tid man vill eller behöver på sig. En del lämnar brädet om man är alltför seg, men oftast så flyter spelet på.
Det rinner lätt bort många timmar när jags pelar där ibland. Vissa dagar kan jag spela en 20-30 matcher och inte förlora en enda gång. Då känner man sig som en oövervinnerlig Einstein eller Kasparov och det är en mäktig känsla. En sjuhelvetes egoboost.
/Cassow
Kommentarer
Trackback
