Internet och kärlek

Hur vet man
att man är
betydelsefull
värdefull
speciell
för någon över internet?

Det är ju bara ord
Inga fysiska bevis
en massa ettor och nollor
utspillda efter behag
efter tillfälliga
ständigt skiftande
sinnesstämningar
eller förvirringar
...Inte sant?

...

Hur många gånger
ska man blotta sitt
allra innersta, sitt hjärta
för vackra tvillingsjälar
som i sin tur öppnar sig
och väller ur sig allt,
och allt är till synes
underbart...
i en ljuvlig
samklangsvals
magiskt
bara för att nästa stund
om en dag eller en vecka
höra dem säga
att de
är "öppna böcker"
"abstrakt konst"
(kvinnor avskyr att vara konkreta
killar skyr i sin tur abstrakthet,
ändå älskar könen varandra)
...för vem som helst att läsa
och själva uttolka;
få i ansiktet
att "du är som vem som helst" 
"jag kunde sagt detta till vem som helst"
eller också
så är man "enkel att prata med"
man är "så snäll"
"betraktad som en vän"
(är inte kärlekspar vänner,
har aldrig vänskap övergått i kärlek?)
"för bra för mig"
"inte tillräckligt bra/för olika"

eller så får man höra att
"det är mig det är fel på"
(för alltid är det fel på någon)
"jag är intresserad av någon annan"
"jag är inte färdig ännu"
"jag kan inte välja mellan er"
"jag är inte redo"
"jag är inte så seriös"
"du vill för mycket (och för fort)"
Bara för att man alls vill
när man insiktsfullt insett
att två liknande eller olika själar
kan passa
jättebra tillsammans
om man bara vågar
försöka
vågar se möjligheter
likheterna
istället för omöjligheter
fokusera på
olikheterna
(Men givet att man alltid
måste respektera
den andres känslor)

...

Hur vet man någonting?
Det lämnas aldrig
några garantier
för ärlighet,
öppenhet,
sanningar,
är flyktiga
och föränderliga
och dessutom
dödar det
den eviga mystiken
sensualismen
romantiken
och
den förhatliga slumpen
Kärlek är
att kasta tärning
eller spela bluffpoker
"Finns i sjön!"
Man ska inte veta någonting
plötsligt bara "är" man
hipp som happ

...

På internet
sitter ensamma satar
och drömmer om kärlek
men blundar
när den
finns mitt framför näsan
eller viftar rädda bort den
för olycklighet
ensamhet

är välbekanta känslor
som man aldrig
blir besviken på
som lovar
att alltid finnas där
om man bara svär
evig trohet

...

Kommer jag för all framtid
straffas för min rättframhet
vilja att pröva
vilja att känna
smaka
beröra
lukta
höra
se

...
Uppleva.

...

"Kärleken kommer
hitta fram till dig
en vacker dag"


Frågan är då
Är jag alls mottaglig då
eller har jag bara tröttnat
på att falla för tvillingsjälar
som velar
eller tidigare
ingenting velat
men nu
helt plötsligt vill?

Hur vet man
att man är
betydelsefull
värdefull
speciell
för någon över internet?

Jag undrar

...

Ibland känner jag mig emotionellt utbränd
och vill då bara lägga in mig på psyket
likt Winona Ryder gör i Stulna År
med sitt "borderline light"
och bara fly undan från allt vad känslor heter
För alla räds min "akilleshäll"
- min iver att få ge och få kärlek,
min förmåga att se in i en person
och tycka om denna
trots ibland tydliga brister
eller olikheter

När ska jag ge upp drömmen
om att få vara älskad för den jag är?

/C

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0