I want more life...fucker
...Och med det menar jag inte att jag är fysiskt döende såsom "Bladerunner-Batty". Såvida vi inte talar om understimulans, för jag är dödligt uttråkad över min slentrianmässiga vardag. MEN, som alltid, så är det mitt egna ansvar att se till att få gjort det jag faktisk vill göra, förutsatt att det ligger i min makt. Det gör det faktiskt inte. Jag har abdikerat från rollen som jag aldrig kunnat spela till fullo, jag har slängt kläderna som ömmat genom åren. Jag passar inte in i den där äckligt klibbiga, falska, jantelagshierarkin. Jag varken kan eller vill vara en av alla dem som kallar sig för "normala". Jag ser inte värdet i att sälja sin själ för att försöka passa in i någonting som är intolerant och själlöst.
Därför har jag lagt mitt livsöde i byråkraters händer, i (den kanske naiva) tron att mitt livspussel kommer lägga sig på plats i slutändan, genom min (evightetslånga) utredning, och att jag får samma möjligheter som alla andra, utifrån mina egna icke normativa förutsättningar. Med det sagt så finns det ändå en massa saker som jag KAN påverka här och nu.
Dags att på allvar ta tag i styrketräningen igen, liksom joggingen. Det är även på tiden att jag fortsätter att utveckla mina matlagningsskills, min ritförmåga och min skaparförmåga rent generellt. Det är dags att läsa fler böcker igen.
Helgerna med bästa vännerna är tiden på veckan då jag lever upp och fyller på energitanken. Men jag vill inte leva i en vardag som bygger på väntan efter att helgen ska infinna sig. Det jag saknar mest av allt i min vardag, och som jag så hiskeligt behöver, är stimulin, värmen och välmåendet som kommer genom umgänge med människor som fungerar lite som mig själv. Jag behöver söka runt med lykta efter dessa människor. Dels för att jag aldrig riktigt varit del av sådan gemenskap, och del för att fylla tomrummet som uppstått efter att flera av dem jag sett som mina vänner - eller rentutav nära vänner - gått upp i rök/gått vidare i sina liv, utan mig.
Jag behöver söka mig till ett sällskap där jag finner omedelbar acceptans utifrån min typ av person, och där jag med tiden vinner ett gillande och/eller beundran. Så var ska jag söka mig? Det är väl det som är the million dollar question.
Schackklubb? Poesiförening? Ungdomsparti? Badmintonklubb? Gymmet? Något måste det bli.
/Cassow
